En natt i Katedraal

Lördag 28 april, Marion Island

 

Ack när jag tänker på att jag snart ska lämna

denna så kära ort, mitt hjärta vill rämna.

 

Hoppas allt är bra i Sverige (samt i Kanada och Skottland och andra delar av världen där det råkar finnas läsare)! En vecka har gått sen senaste inlägget och det börjar bli dags att skriva något nytt. De inledande raderna kommer från en av Gunnar Wennerbergs gluntar och skrevs för rätt länge sedan. Men de passar rätt bra in på hur jag känner mig för närvarande. Om mindre än en vecka är det dags att gå ombord på S.A. Agulhas för att fem dagar senare gå i land i Kapstaden och ytterligare fyra dagar senare vara tillbaka i Uppsala. Men det är några dagar kvar jag kan använda till att njuta av ön. Idag har vi alla en ofrivillig labbdag då vädret inte tillåter något fältarbete. Det är snöstorm utomhus och alla fasader som vetter mot söder är täckta med ett par centimeter blötsnö. Jag sitter i labbet och skriver och fick just höra hur basen kryllar av folk som inte har något att göra då vädret hindrar dem från att göra något vettigt.

 

Så vad har jag sysselsatt mig med senaste tiden? Jag har tillbringat en natt i stugan i Katedraal. Stuga kanske var att ta i, det var mer en byggbarack där man hade klämt in fyra sängar och ett kök. Utanför stod två vattentankar, i övrigt fanns det bara natur, med undantag för grunden till den nya stugan som enligt planerna ska uppföras senare i år. Natur kanske kan vara att ta i, det var bara sten av olika slag. Grå lava, svart lava och scoria (löst material av vulkaniskt ursprung). Det växte lite mossor här och där men i övrigt såg det ut som ett månlandskap. När vi vaknade upp dagen efter var vädret inte på vår sida. Det regnade och blåste något enormt. Jag har inga siffror på vindstyrka, men vinden gjorde det svårt att gå i nedförsbacke. Så det var inte så mycket annat att göra än att sitta inne i stugan tills vädret blivit bättre. Vi var knappast de första som råkat ut för detta ty stugans väggar var täckta med allehanda visdomsord och citat.

 

I övrigt har jag de senaste dagarna varit på olika delar av ön i närhet av basen och mät terrasser, troligtvis har jag all data jag behöver. Nu återstår "bara" att få ut något vettigt ur dem och skriva ihop en rapport. Igår hade jag en städdag och fick roa mig med att leka sopgubbe. Det vi gjorde på morgonen var att vi tog de flesta soporna i soprummet och placerade dem i olika containrar för transport till Sydafrika. På kvällen efter mörkrets inbrott tog vi hand om den sista soptunnan, den med matrester, och hällde ut den i havet. Visst, allt i tunnan var organiskt, men det kändes ändå lite konstigt att bara hälla ut skräpet i havet.

 

Eftersom jag inte kan förse min blogg med några bilder (än) så tänker jag försöka beskriva hur ön ser ut med ord. Den första liknelse jag kommer på är Island, det är inte så olik natur. Träd saknas helt, ingen vegetation sticker upp mer än knähöjd. På låg höjd består naturen till alldeles för stor del av myrar som kan vara riktigt jobbiga att gå i. Och ännu jobbigare att sjunka ner i, vilket har hänt mig ett par gånger (lyckligtvis aldrig längre än till knäna). Utöver myrar finns det lavaflöden i landskapet (både aa och pahoehoe), några riktigt stora (flera kilometer långa), andra lite mindre. På Marion skiljer man på "black lava" och "grey lava". Den gråa är oftast väldigt slät och trevlig att gå på. Den svarta är allt annat än slät och kan vara riktigt jobbig att gå i med många backar, som dessutom är branta. Ovanpå allt detta finns vulkaniska koner lite här och var med mer eller mindre fantasifulla namn. Eller vad sägs om "No name peak" eller "Alpha Kop", "Beta Kop", "Gamma Kop" och "Delta Kop". Här och där ser man rester av vulkaniska koner där själva konen eroderat bort och bara magmakammaren står kvar som en ensam klippa i naturen. Överlag har landskapet stora likheter med delar av det man ser i filmatiseringen av sagan om ringen. Åtminstone de delar som av filmerna där man inte ser träd. För de biologiskt intresserade kanske jag ska skriva några rader om vegetationen på ön. Det är ett par arter som dominerar. På högre höjder hittar man Azorella selago, en liten växt som bildar kuddar omkring 1-2 dm höga och upp till en meter i diameter. För övrigt en växt som det bedrivs mycket forskning på. Lägre ner hittar man gräs, närmare bestämt Agrostis magellanica, man hittar Blechnum penna-marina, en lågt växande ört med flikiga blad. Den värsta är dock den lilla växten Aceana magellanica, vars frön skulle göra en kardborre avundsjuk. Djurlivet får jag beskriva någon annan gång. Men sälar, albatrosser och pingviner sammanfattar det rätt bra.