Tisdag 17 april, Marion Island
Nu när man har åkt ut till en liten ö i Indiska Oceanen, långt från närmsta civilisation, kan man förvänta sig att det är tyst och lugnt, förutom de ljud som skapas av vinden och de djur som bor på ön. Men så är inte fallet. Båten har lämnat oss nu för att bege sig norrut med en samling oceanografer. Det gör det mindre bullrigt. Men det finns mycket annat som väsnas. Med tanke på att det blåser rätt bra kunde man tänka sig att elektriciteten på ön produceras av vindkraft. Men man har valt den miljövänliga lösningen att låta en dieselmotor driva generatorn. Det har dock gjorts försök med vattenkraft på ön i den största floden. Men i jämförelse med den känns Fyrisån som Nilen. Hur man kunde komma på den idén vet jag inte, men jag tvivlar att man kan få ut mer ström än vad som behövs för att ladda en mobiltelefon. Fler bullerkällor hittar man i luften. I början på vår vistelse här var det stora projektet att fylla på matförråden i alla de små stugor som är spridda över ön. Det betydde att båda helikoptrarna var ute och flög med matcontainrar. Då längtade man tillbaka till det tysta och lugna Uppsala. Men egentligen är det bara området runt basen som är bullrigt, kommer man en bit ifrån är det riktigt lugnt och skönt, när inte vinden försöker blåsa ut en i havet. Jag blir inte förvånad om den lyckas en dag. Idag gick vi till Ship's Cove för att besöka den pingvinkoloni som bor där (men mer om det senare) och på sina ställen gjorde motvinden det riktigt jobbigt att gå i nedförsbacke. På plan mark fick man ibland sätta sig och vänta på att vinden skulle mojna. Men utifrån mina erfarenheter av ön är inte det normala förhållanden, sa ni behover inte vara oroliga...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar